ATT RIDA 

För oss innebär ordet Ekipage att två själar flyter ihop och två kroppas enas i en rörelse

För oss innebär ordet Ekipage att två själar flyter ihop och två kroppar enas i en rörelse.

Vår koncept har fyra, olika nivåer.

Den kropppsliga/ridtekniska nivån,
den intellektuella/mentala nivån
-och den känslomässiga nivån hos Ekipaget.

Sedan finns det den fjärde nivå,den spirituella kontakt mellan människan och häst. Det är något speciellt, något som händer spontant, när två individer, häst och människan, bestämmer sig att blir ett, att ge upp sina egna gränser och finnas för varann.
Den spirituella kontakten är ett sätt att vara, och går inte att lära in sig. Denna kontakt inträffar när människan blir lika känslig som häst och när häst tänker i människans banor.
I detta tillstånd blir häst och människan helt öppet mot varann utan möjlighet att skydda sig eller dölja något. Man står naken, blottad för sin häst och man blir omfamnad och välkommen.
Detta vänskapligt tillstånd kunde nog kopplas till omsesidigt förståelse, kärlek, tillit och tryghet.


"Genom EquiActions ridkoncept har jag kommit till insikt att:

 Vi är på en oändlig resa i att hitta sig själv, hästen och Viet.  Att se hästen som det underbara väsen vi har fått möjligheten att vara nära.

Att vår kropp påminner mycket om hästens kropp, att ridning på en hand möjliggör medvetenhet och rätt användande av kroppen.

Att rida på en hand gör att min hjärna slutar fokusera på händerna och hästens huvud. Jag kan vara i att känna känslan i hästens kropp, min egen kropp och hur jag kan använda den."

Johanna Larsson 

 
På den intellektuell/mentala nivån vill vi att ridningen upplevs som en samtal, en konversation mellan två bra vän, som känner varann länge, vänner som är trygg med varann och samtalar passionerad om ett gemensamt ämne. Ett djupt samtal, med ömsesidigt intresse, där omgivning försvinner, tiden tappar betydelse och förstånd blir till bro mellan två tänkande väsen, häst och människan.

På den kroppsliga, ridtekniska nivån  hjälper vi våra hästar att ställa om sig från frambensbalans till bakbensbalans med den höga samlingen som mål.

Vi hävdar att allt sorts ridning är i grund och botten onaturligt och att hästen behöver samla sig för att kunna bära den extra vikt, som ryttare innebär, på rätt sätt. Vi tror att hästens framben kan bära hästen, men överbelastas, om de ska bära även ryttaren.
Dessutom är ridning på framben inte så roligt eller bekvämt,
varken för häst, eller ryttare.

Utöver de vanliga tre gångarter, skritt, trav och galopp (i alla riktningar), rider/eftersträvar vi även rörelse från den halvhöga skolan så som skolgalopp, terre-a-terre, eller låg språng.
Vi rider med enhandsfattning på blank stång på grund av att denna tygelfattning främjar kroppsmedvetenheten hos ryttaren, samtidigt som stången med kedjan placerad under hästens haka hjälper hästen till att hitta in i samlingen.

 
På den känslomässiga nivån är vårt mål att ridningen känns som passionerad dans, där människan för. Vi vill känna den täta kontakt med hästen, i den två blir till ett.
Vi vill uppleva känslor, tankar och rörelse tillsammans med vår häst.
Att kunna få dela hästens passion, rå styrka, muskelarbete och ivrig arbetsvilja är befriande känsla, som förvandlar vardagen till en festligt färgexplosion.
För oss är ridning ett sinnestillstånd där häst och människa möts i en direkt, omedelbar kontakt. Allt som sker hände här och nu, händelse och reaktion blir en och samma sak. Nuet blir den dominanta uppfattning och människan blir befriad från tankar, dåtid och framtid. Detta tillstånd medför en intensiv, befriande lyckokänsla av delad glädje. Av flera hundra kilo rå och ofiltrerad glädje.