Den spirituella dimensionen av ridning
För oss är ridningen inte bara en fysisk händelse. Det handlar lika mycket om det spirituella mötet med hästen. Vi betraktar hästar som spirituella väsen och kontakten med hästens själ berikar vårt liv även utanför ridbanan.
Så som vi brukar säga, "Hästens skugga sträcker sig långt utanför paddockens gräns"
Här kommer en text som , skriven av Vlad som lästes upp av Sofia under EquiActions uppvisning på årets Lusitano Feria på Rotbrunnas Häst-och Kursgård den 14 september 2023
Så som vi brukar säga, "Hästens skugga sträcker sig långt utanför paddockens gräns"
Här kommer en text som , skriven av Vlad som lästes upp av Sofia under EquiActions uppvisning på årets Lusitano Feria på Rotbrunnas Häst-och Kursgård den 14 september 2023
"För mig är häst som en bok med många kapitel och ännu flera sidor.
Människans upplevelse av häst beror ofta på vilken sida i boken man läser.
Ibland är häst för mig som ett minne.
Ett minne av landskap täckt med gräs och träd, men utan staket.
Ett landskap med berg och dalar, fast utan vägar.
Ett minne av forsar utan broar och floder utan dammar.
Hästar påminner mig om blå himlen utan flygplan och om klar stjärnhimmel
utan konstgjorda satelliter.
Ibland är häst ett minne av tider när civilisation inte fanns
och kärleken och empati behövde inga lagar på sin sida.
Hästar berättar för mig hur det är att göra roliga saker med sina vänner
och att göra svåra saker för sina vänner.
Häst är ett minne av vänskap som är tjockare än blod.
En vänskap som följer en överallt i livet och som bär även om allt annat sviktar.
Häst är ett minne av att stå vakt medan andra sover
för att senare lägga sig i gräset och somna med
trygga vetskapen om att andra håller koll på omgivningen.
Hästar förklarar för mig hur det känns att lita på andra med sin överlevnad.
Som sagt, det finns många kapitel i denna bok.
Ett annat kapitel heter ”SPEGELHALLEN”.
Spegelhallen är ett ställe där önskemål inte fungerar.
I detta kapitel kan jag inte begära att en häst handlar på mitt kommando.
Je mer jag anstränger mig att få hästen att göra det jag vill, desto sämre blir resultatet.
Hästen kommer bara längre och längre bort från mina önskemål.
I början var denna kapitel väldigt förvirrande för mig. Så mycket slit och strävande utan resultat.
Ofta frågade jag mig helt förtvivlad: Är det här ridning?
Är hästar dumma? Funderade jag då.
Sedan, kanske två tusen timmar i sadel senare, började jag förstå, det var jag som var dum….eller
kanske inte dum, bara blind.
Spegelhallen är som att kommunicera med sin egen spegelbild.
Jag kan i flera år försöka övertala min egen spegelbild till att röra på sig, inget kommer hända.
Om jag dock reser mig själv, är plötsligt spegelbilden i gång och följer mig in i minsta detalj.
I det här kapitlet frågar aldrig hästen vad jag vill, för att den redan gör det jag tänker och känner.
Hästen avspeglar mitt innersta jag och om jag vill något från häst, måste jag ändra på mig.
Precis som en spegel gör, avspeglar hästen mitt innersta exakt och noggrant.
Hästen avspeglar även alla mina omedvetna känslor, sinnesstämning, antaganden och tankar.
Det speciell med kapitel ”Spegelhallen” är att genom att följa hästen
får jag veta vad som finns i mitt omedvetna.
Inte alltid rolig läsning, men alltid nyttig läsning.
Varför heter kapitel spegelhallen och inte bara spegel?
För att min goda vän hästen riktade mot mig många speglar, flera från varje sida,
så att inget stannar obemärkt.
En annat kapitel kallar jag för ”VÄG”.
Jag blir aldrig mätt på detta kapitel.
I detta kapitel blir hästen vägen.
Vägen är något som bär en, men samtidigt bestämmer ju vägen om riktningen och målet.
Alla hästar som var så vänligt och ville dela med mig, berättade samma sak.
De alla menade att livet består av känsla.
Att känslan är det som ger oss kontakt med hela världen.
Utan att känna djupt får vi ingen kontakt till andra eller inte ens till oss själva.
Hästar berättar att man inte kan fånga solnedgång på bild.
Man måste ju uppleva den.
I kapitel ”Väg” står det att man inte kan fånga vind i en flaska.
Vill du fånga vinden, så behöver du vingar.
Hästens väg är ju vinden själv och dina vingar hittar du i ditt hjärta.
Text: Vladimir Drybcak
september 2023
Människans upplevelse av häst beror ofta på vilken sida i boken man läser.
Ibland är häst för mig som ett minne.
Ett minne av landskap täckt med gräs och träd, men utan staket.
Ett landskap med berg och dalar, fast utan vägar.
Ett minne av forsar utan broar och floder utan dammar.
Hästar påminner mig om blå himlen utan flygplan och om klar stjärnhimmel
utan konstgjorda satelliter.
Ibland är häst ett minne av tider när civilisation inte fanns
och kärleken och empati behövde inga lagar på sin sida.
Hästar berättar för mig hur det är att göra roliga saker med sina vänner
och att göra svåra saker för sina vänner.
Häst är ett minne av vänskap som är tjockare än blod.
En vänskap som följer en överallt i livet och som bär även om allt annat sviktar.
Häst är ett minne av att stå vakt medan andra sover
för att senare lägga sig i gräset och somna med
trygga vetskapen om att andra håller koll på omgivningen.
Hästar förklarar för mig hur det känns att lita på andra med sin överlevnad.
Som sagt, det finns många kapitel i denna bok.
Ett annat kapitel heter ”SPEGELHALLEN”.
Spegelhallen är ett ställe där önskemål inte fungerar.
I detta kapitel kan jag inte begära att en häst handlar på mitt kommando.
Je mer jag anstränger mig att få hästen att göra det jag vill, desto sämre blir resultatet.
Hästen kommer bara längre och längre bort från mina önskemål.
I början var denna kapitel väldigt förvirrande för mig. Så mycket slit och strävande utan resultat.
Ofta frågade jag mig helt förtvivlad: Är det här ridning?
Är hästar dumma? Funderade jag då.
Sedan, kanske två tusen timmar i sadel senare, började jag förstå, det var jag som var dum….eller
kanske inte dum, bara blind.
Spegelhallen är som att kommunicera med sin egen spegelbild.
Jag kan i flera år försöka övertala min egen spegelbild till att röra på sig, inget kommer hända.
Om jag dock reser mig själv, är plötsligt spegelbilden i gång och följer mig in i minsta detalj.
I det här kapitlet frågar aldrig hästen vad jag vill, för att den redan gör det jag tänker och känner.
Hästen avspeglar mitt innersta jag och om jag vill något från häst, måste jag ändra på mig.
Precis som en spegel gör, avspeglar hästen mitt innersta exakt och noggrant.
Hästen avspeglar även alla mina omedvetna känslor, sinnesstämning, antaganden och tankar.
Det speciell med kapitel ”Spegelhallen” är att genom att följa hästen
får jag veta vad som finns i mitt omedvetna.
Inte alltid rolig läsning, men alltid nyttig läsning.
Varför heter kapitel spegelhallen och inte bara spegel?
För att min goda vän hästen riktade mot mig många speglar, flera från varje sida,
så att inget stannar obemärkt.
En annat kapitel kallar jag för ”VÄG”.
Jag blir aldrig mätt på detta kapitel.
I detta kapitel blir hästen vägen.
Vägen är något som bär en, men samtidigt bestämmer ju vägen om riktningen och målet.
Alla hästar som var så vänligt och ville dela med mig, berättade samma sak.
De alla menade att livet består av känsla.
Att känslan är det som ger oss kontakt med hela världen.
Utan att känna djupt får vi ingen kontakt till andra eller inte ens till oss själva.
Hästar berättar att man inte kan fånga solnedgång på bild.
Man måste ju uppleva den.
I kapitel ”Väg” står det att man inte kan fånga vind i en flaska.
Vill du fånga vinden, så behöver du vingar.
Hästens väg är ju vinden själv och dina vingar hittar du i ditt hjärta.
Text: Vladimir Drybcak
september 2023
